Patrik var så bra och antecknade hela förloppet och jag har bara fyllt i lite lite.

Kan säga att jag har bara positiva känslor från förlossningen. Ingenting var FÖR jobbigt utan man var helt inne i de å bara "körde på". Personalen var grymt bra och jag kände mig jättetrygg hela tiden!

Jag kan bara säga att jag tyckte första timmarna var värre än sista även om det var mer smärta då så var man så inne i det och nära slutet. Är också förvånad över hur BRA man mår efteråt. Hade förväntat mig att man skulle vara helt "förstörd" men det är man ju inte. Skriver mer om BB och dagarna efter i ett annat inlägg.

 

På natten mellan den 25 -26e november började jag få ont när

sammandragningarna kom. Inte värre än mensvärk men så att man vaknade

av dom. Låg och klockade dom och de kom med ca 10 min mellanrum.

Lyckades iaf somna 2 stunder vilket var skönt. På dagen sedan lugnade

det sig, men kom tillbaka framåt eftermiddagen. Höll på att sätta upp

adventsstjärnor och fick pausa hela tiden och antingen sätta mig på

huk på golvet eller hänga över köksbänken. Det tog sin lilla tid men

jag ville verkligen bli klar.

 

Innan patrik kom hem från jobb började

jag redan lite gå igenom i huvudet vad som skulle med till bb. Kände

att jag ville ha det klart så man inte skulle tänka på det utifall

att något eskalerade. Började också jaga runt efter en värmedyna

eller vetekudde. Kände att det gjorde så ont att jag ville ha något

att lindra med speciellt eftersom jag gissade det skulle bli en rätt

jobbig natt med tanke på föregående och att de nu var värre. Fick

låna tarjanas som Patrik hämtade på vägen hem. Den var mycket

uppskattad.

 

P lagade middag och jag låg i soffan med värmedynan.

Kunde dock knappt äta. Blir ju inte direkt hungrig när man har ont.

Fick i mig lite iaf men hade senare så ont att jag satt på golvet och

P masserade i korsryggen. Vi ringde förlossningen för att höra efter

om råd och tecken när man ska in. De rekommenderade dusch/eller bad

så jag duschade och det hjälpte. Men varmvattnet tog slut till sist

så det fick bli dynan igen. Det var rätt jobbigt och fick sitta och

andas kraftigt när det kom. De kom dessutom mycket oftare nu, i snitt

ca var 3e-4e minut.

 

 

Jag kände att det var bäst att ringa in igen och de sa att vi kunde

antingen fortsätta hemma eller komma in och få det kollat. Eftersom

klockan var så sent ville jag hellre åka in direkt med risken att åka

hem än att sitta å plågas hemma och inte ha en susning om hur man

ligger till.

 

(patriks text) Så åkte hemmifrån cirka 2135.  Framme på sjukhuset vid 2215 efter att vi stannat på Statoil och

köpt en baguette till mig och några smoothies.  Vi gick in via akuten eftersom huvudentrén var stängd.  De undersökte Veronica och satte ctfg under 30 minuter. Hon var

öppen en fingerblomma. Barnmorskan tyckte att vi fick bestämma

huruvida vi vill vara kvar eller inte med tanke på att värkarna kom

väldigt tätt (cirka 3 minuters mellanrum). Vi bestämde oss för att

stanna kvar och ligga i badet lite eftersom varmvattnet hemma tog

slut när Veronica duschade lite tidigare under kvällen.vid 01.20 kom

barnmorskan in och undersökte Veronica igen då var hon öppen 2 cm. Vi blev inskrivna och fick ett rum. Vid klockan 02 fick Veronica

morfin och värktabletter, 45 minuter senare somnade vi till klockan

4.

 

Veronica vaknade med kraftiga värkar och jag tillkallade

barnmorskan för att undersöka och för att kolla om vi kan börja med

lustgas vilket vi gjorde ganska omgående. Klockan 0545 kom läkare in

för att sätta epidural, den lyckades de inte med trots flera försök

som pågick under nästan en hel timme. Då tillkallades en annan läkare

som satte den direkt och vi var klara 06.40. 0700  är det skiftbyte,

nya barnmorskor kommer in och säger att det är först nu vi kan räkna

att vi är inne i ett aktivt förlossningsarbete. 0710 sover Veronica

sig igenom värkarna. Vid 8 går jag ut för att flytta bilen och hämta

mateos grejer. Var samtidigt tvungen att ta ut en hundring för att

betala frukosten för min del.

 

Efter frukosten bestämmer sig

barnmorskan för att ta hål på hinnorna då värkarna inte kommer igång.

30 minuter senare utan framgång (10.00) tar jag och Veronica en

promenad på avdelningen i hopp om att få igång värkarna. Det fungerar

dåligt och sköterskorna lägger drop med oxytocin. Värkarna kommer

igång tätt och intensivt, såpass att de lägger ytterligare dos

epidural, varpå Veronica somnar igen, klockan är då cirka 1130.

Klockan 13 ber sköterskorna mig att gå och köpa något att äta, under

tiden undersökte de Veronica som var öppen 6 cm, men de kunde vidga

henne till 7 vilket de också gjorde. Samtidigt passade de på att

tömma blåsan med kateter för att ge lille mateo lite mer plats att

röra sig. Värkarna som kommer nu har förändrats något i karaktär och

yttrar sig genom en känsla av stort tryck i ryggen  & neråt, de

vanliga öppningsvärkarna var också kvar men epiduraleb tog i princip

helt död på de värkarna. Veronica fick sitta på en pilatesboll och

luta sig mot sängen med instruktionerna att med hjälp av höfterna

rulla bollen lite åt höger och vänster. Klockan var då 14.00 och nytt

skift kom in och hälsade. Veronica ville gärna ha påfyllning på

epiduralen men sköterskorna tyckte vi skulle vänta en halvtimme

eftersom vi hade fått påfyllning för cirka 1,5 timmar sedan. Efter 30

minuter stod inte Veronica ut längre och jag ringde på sköterskorna

för påfyllning. Sköterskorna undersökte henne och då var det dags att

börja krysta. Klockan var då 14.40, 25 minuter senare var han ute.

 (Jag fick slänga lustgasen åt sidan eftersom man andades igenom värkarna och det är svårare att krysta då man iprincip håller andan helt och bara tar i. Efter några värkar säger de att de kan se hår och frågar om jag vill känna. Nej! Det ville jag inte men däremot var det skönt att få en indikation på att det var nära nu. I varje värk kände jag att det här är ju omöjligt att ett huvud ska ut. Men sen helt plötsligt känner man bara hur hela kroppen kommer ut. Overklig känsla.)

 15:05 Föddes Mateo ♥ 3145 gram ♥ 50 cm